Jag känner en nästan overkligt stark dragning till havet och har så gjort så länge jag kan minnas. Mitt första möte med havet var nog när jag som liten parvel rymde från både familj och andra badgäster och helt enkelt tog sikte på det stora blå och raskt började krypa rätt ut i havet vid ett havsbad någonstans i Stockholms utkanter.

Min längtan efter havet har inte minskat under åren, snarare tvärtom. Jag har haft den stora förmånen att ha bott som mest ett par minuters bilväg från havet under hela mitt vuxna liv – eller i alla fall vatten av något slag. Under ett par år i trakterna runt Skövde fick jag nöja mig med att ha Hornborgasjön som närmaste vattendrag, annars har det varit havet som har lockat.

Rinnande vatten utanför husknuten

Sedan 10 år tillbaka i tiden har jag kallat Blekinge för hemma. Först blev det Karlshamn och sedan Mörrum där jag har det stora nöjet att ha Mörrumsån rinnande bara ett par meter utanför tomtgränsen. Får jag vattenabstinens kan jag bara öppna fönstret i vardagsrummet för att höra vågornas brus.

Det är något som händer i oss människor när vi befinner oss i närheten av vatten. Oavsett var i Sverige du befinner dig har du aldrig särskilt långt till vatten, till skillnad från dom som bor i de mittersta staterna i USA eller någonstans på den Sibiriska tundran där det kan vara flera dagars resväg till närmaste hav.

Vatten och kreativitet

Vi människor har den något märkliga egenheten att vi blir mer kreativa i närheten av vatten, och inte bara det. Vi blir också lugnare och bättre på vad vi gör. Det här har en herre vid namn Wallace J. Nichols kommit fram till. Nichols är nämligen marinbiolog och du kan läsa mer om hans slutsatserr.

Läs mer: Why Being Near The Ocean Can Make You Calmer And More Creative – Huffington Post

Jag är inte förvånad över att jag ofta ser mig om efter vatten och stannar till när jag hittar det. Drömmen är när jag snubblar över ett vattenfall – som det här på bilden. Vattenfallet är en del av Kalixälven och just här där jag befann mig i somras hittar man Jockfallet med en fallhöjd på 9 meter. Här hittar du också Kalixälvens enda laxtrappa som stod färdig 1980 och där tusentals laxar har passerat sedan dess.

Fotoinformation

Fotot i inlägget är taget uppe på en bro som spänner över Kalixälven vid Jockfall. Bron var smal och antalet bilar som hade för avsikt att köra över den gjorde att det helt enkelt inte fanns plats nog att fälla upp stativet. Då solen stod väldigt lågt och närmade sig trädtopparna väldigt snabbt ville jag fotografera med en liten bländare för att få till de där långa solstrålarna.

Istället för stativ försöka jag balansera kameran och hålla den någorlunda stilla uppe på broräcket vilket till slut fungerade ganska bra om man passade på när bron var bilfri. Efter ett par försök fick jag till ett par skarpa exponeringar som jag kunde jobba vidare med.

Jag fotade totalt 3 exponeringar med 2 exponeringsstopp mellan varje exponering som jag sedan blandade samman i Photoshop med luminansmasker. I Photoshop använde jag mig sedan endast av två av exponeringarna. Ursprungsexponeringen fick stå för vattnet och skogen och från den mörkare exponeringen tog jag himlen och högdagrarna.

Klicka dig vidare på länkarna här nedanför om du vill veta mer om varför jag befann mig i Jockfall över huvud taget eller om du vill veta mer om hur och varför jag använder mig av flera exponeringar i mitt arbetsflöde.

• Läs mer: Från renar till vattenfall – Husbilsresa genom Sverige 2017
• Läs mer: HDR Guide på Svenska – Ludwig Sörmlind

Sedan urminnes tider har människan gjort sitt bästa för att dokumentera sin omvärld och lämna minnen kvar till eftervärlden. Från forntidens kladdande på grottväggar till dagens mobiltelefon-selfies. Då lades stor möda på att omsorgsfullt försöka avbilda lyckade jakter, läskiga odjur och hemska olyckor. Nu, i nådens och dådens år 2017 kan det lika gärna knäppas av 38 bilder bara någon går på toaletten och råkar passera en spegel.

Ingen av dessa två ytterligheter är mer rätt än den andra – bägge beskriver sin samtid på ett ypperligt sätt och hur vi kommer göra för att beskriva vår vardag om 100 år vet egentligen varken du eller jag.

Fotografier är också data

Jag är ett fan av data av alla de slag. Inte data som i dator utan data som i information i form av bilder, texter, och ettor och nollor. Mängden data som skapas varje dag är häpnadsväckande. Det är nästan så att det är svårt att sätta fingret på det.

Min data är för mig väldigt värdefull och därför lägger jag stor vikt vid att försöka hålla den säkerhetskopierad. Är du nyfiken på att veta mer om säkerhetskopiering utan att det ska kosta skjortan kan du läsa mer på följande länk:

Läs mer: Säkerhetskopiera dina bilder och filmer

Massvis av data

Data kan vara mycket och det finns väldigt mycket data i världen. 90% av alla data som någonsin har existerat har skapats de senaste två åren enligt SINTEF.

Bilden i det här inlägget är också en slags data. Dess syfte är tvivelaktigt då jag inte strävar efter att återge verkligheten särskilt verklighetstroget. Himlens färg var nämligen inte så där skimrande turkos och huset stod inte intill en gyllengul/orange åker. I själva verket var gräset mycket grönare.

Men jag gillar bilden ändå – jag tycker att färgerna matchar varandra på ett fint sätt och precis som i det förra inlägget gör solen sitt bästa för att sträcka sig fram över trädtopparna.

Solen har två syften här. Dels var min tanke att locka ditt öga till de ljusaste delarna av bilden först, för att sedan låta din blick vandra omkring och upptäcka det lilla huset framför de inplastade höbalarna. Till slut kanske du också upptäcker den lilla biten av sjön som skymtar i bakgrunden.

Fusk eller artistisk frihet?

Vad jag tror att du inte ser, och för detta tackar jag solen, är att alldeles bredvid det röda huset bredvid solen ligger en snickerifabrik vars väggar är klädda i en inte alltför vacker korrugerad plåt. Delar av den syns även längst till höger i bild. För att få till en ännu ensligare känsla hade jag kunnat beskära bilden lite hårdare för att gömma den helt.

Jag själv befinner mig med min kamera och mitt stativ i vägrenen intill ett litet grunt dike som hjälper till att avgränsa åkern mot väg 50 vid Övertänger. Bara några decimeter bakom ryggen på mig dundrar allt från traktorer till långtradare förbi. Så sent som i februari krockade två lastbilar med varandra nästan precis där jag stod för att ta bilden.

Försköningar

Nu kanske du sätter kaffet i vrångstrupen och vrålar fusk, men jag håller inte med. Bisonoxarna på de första grottmålningarna som upptäcktes borta i sydfrankrike kanske inte var så stora och många till antalet som teckningarna låter göra gällande? Inte heller kanske jakten som målningarna beskriver inte alltid gick så där jättebra alla gånger.

Ungefär som att solen kanske inte var så varm skinande i verkligheten som den är i min bild, eller att molnen kanske inte riktigt hade så mycket struktur i sig där de virvlar omkring över träden.

Mer bildinformation

Tack vare att jag begett mig iväg i jakt på den här bilden i god tid hade jag all tid i världen på mig att försöka få till en spännande komposition. Just att pussla ihop en bild i huvudet innan slutaren trycks ner är det jag kämpar med mest när det kommer till bildskapande. I Photoshop kan jag få till det mesta utom just kompositionen, men för varje bild jag tar tvingar jag mig att utveckla mitt bildseende ytterligare lite grann.

När solen började närma sig trädtopparna lät jag kameran fyra av hela 7 exponeringar som jag plockade olika delar av. I slutändan användes 4 av dessa plus ytterligare en exponering som jag fotograferade med fingret framför solen för att undvika solblänket i åkern. Genom att blockera solens strålar på lika många exponeringar som jag fotograferade med solblänk på kunde jag maskera in de delar av åkern där solblänket störde som mest från just den exponeringen där mitt finger blockerade solen.

Öland är en spännande ö, under årens lopp har jag haft det stora nöjet att bevista den ett antal gånger. Från barndomens somrar i en sommarstuga utan vare sig varmvatten eller avlopp till senare års kortare turer och dagsutflykter.

Det är med blandade känslor jag minns tillbaka på mina öden och äventyr på den lustiga ön och det är framförallt två saker som jag kommer att tänka på.

Den första saken är när vår husbil helt oförhappandes fick för sig att få en korslutning mitt på Ölandsbron vilket resulterade i en rökfylld husbil och en skräckslagen fru. Allt gick till slut bra och du kan läsa mer om det äventyret här nedan.

Läs mer: Bonusresan – Weekend på Öland – Ludwig Sörmlind

Den andra saken är Alvaret. Jag är stormförtjust över den kala hedmarken och jag vet inte riktigt varför. Det finns egentligen inte något speciellt att se här mer än en enstaka ko och någon krokig buske, men det är nog just det som gör det hela så speciellt. Samma känsla som sköljer över mig i det karga landskapet fick jag även i somras uppe på Stekenjokk.

Läs mer: 876 meter över havet – Ludwig Sörmlind

Från höghus i betong till Ölandssten

Kontrasterna från min barndoms uppväxt bland betong och höghus i Stockholms södra förorter gör kanske sitt till, eller så är jag helt enkelt en eremit av något slag som njuter av ensamhet och vidsträckta vidder lite mer än vad jag borde.

Vår senaste tur till den avlånga ön gjordes i höstas strax innan den populära skördefesten och sommarens flöde av människor som också vill tillbringa ett par dagar på ön började avta. De allra flesta turisterna hade redan kört tillbaka över bron till fastlandet vilket gjorde att vi kunde välja natthärbärge nästan helt fritt.

Inte helt ensamma på Alvaret

Med ett hus på hjul blir man fri och vi klarar oss fint utan vare sig el och wifi. Nästan mitt på ön hittade vi en plats där vi parkerade för natten. Innan mörkret lagt sig helt hade vi fått sällskap av ytterligare ett ekipage som ställde sig på behörigt avstånd från oss.

Ett hundratal meter in i det månliknande landskapet hittade jag resterna efter vad som någon gång i tiden tycks ha varit en byggnad av något slag. En skock nyfikna kor fick syn på mig där jag skuttade runt bland de uppruttna träpålarna och helt plötsligt var jag omringad av kreatur. Turligt nog tröttnade dom på mig och mitt fotograferande ganska fort och lämnade mig i fred. Långt borta i bakgrunden fick jag syn på vår husbilsgranne, denne var tillsammans med fru i full färd att beglo ett par fåglar som flaxade omkring ovanför deras huvuden.

Solnedgång bakom tjocka moln

Tillslut var det dags för solen att gå ner bakom horisonten. Tyvärr gjorde tjocka, regntunga moln sitt bästa för att helt dölja skådespelet för oss nere på marken.

Morgonen därpå bjöd på lika tunga moln som kvällen innan och när den första koppen kaffe för dagen runnit ner fick vi sällskap av ett ihållande regn. Detta regn följde med oss hela vägen hem till Blekinge igen.

Uppdaterad 29 oktober, 2017

Bron på bilden i det här inlägget är en av många broar som spänner den mäktiga Kalixälven. Vattenfallet som rinner under bron har en fallhöjd på 9 meter och ställer du dig uppe på bron bjuds du på ett imponerande skådespel. Strax efter att jag tog bilden gick jag över bron för att ta mig över till den andra sidan älven. Där stod jag helt plötsligt öga mot öga med en av de största renarna jag har sett.

Turligt nog var renen förmodligen räddare för mig än jag för den men helt säker kan jag inte vara, efter ett par sekunders stirrande på mig gjorde renen helt om och galloperade guppandes iväg längs med bilvägen för att så småningom vika av in mot den lappländska vildmarken igen.

Kalixälven är en nationalälv och är en av Sveriges oreglerade älvar. Från Kebnekaisemassivet vid Kiruna flyter den 43 mil genom landet för att till sist mynna ut i Bottniska viken. Naturen längs med älven kan inte beskrivas på något annat sätt än riktig lappländsk vildmark. Naturen i och omkring Jockfall blev snabbt en av mina favoriter under vår resa genom Sverige i somras.

Läs mer: Från renar till vattenfall

Bilden är en av många som jag fotografera runtomkring vattenfallet och närmare vattnet än så här vågade jag mig inte. Varje sekund forsar enorma mängder vatten förbi och tar man ett snedsteg här blir man förmodligen både blöt och mörbultad. Till höger i bild hittar man Kalixälvens enda laxtrappa där tusentals passerar varje år förbi det brusande fallet.

Exponera för högdagrarna

Bilden består av två exponeringar. Jag fotograferade totalt 3 exponeringar där jag exponerade för högdagrarna. Till min hjälp i bildbehandlingen hade jag en +2EV och en -2EV exponering att plocka detaljer ifrån men det räckte gott och väl med normalexponeringar tillsammans med den ljusare exponeringen för att få fram alla små detaljer både i himlen samt i de rödaktiga klipporna intill vattnet.

Utsikten över ett vattenfall

Jockfall är en liten plats där få människor håller till. 2010 bodde här 53 personer. Andelen fiskare, jägare och helt vanliga människor som gärna befinner sig i naturen är desto fler. Jag delade de hala klipporna med ett flertal fiskare men de hade alla valt att försöka lura storlaxen lite längre nedströms. Jag passade också på att ta ett par bilder uppifrån bron. Även denna bild består av 2 exponeringar. För att få till de vackra solstrålarna fotograferade jag med en så liten slutare som möjligt.

Läs mer: Den enda laxtrappan i Kalixälven

Foto och bildbehandling med flera exponeringar

Nästan alla färdigredigarade bilder i den här fotobloggen består av 2 eller flera exponeringar. Är du nyfken på varför och vill veta mer om HDR kan du läsa mer på följande länk:

Läs mer: HDR Guide på Svenska

Inlägget Vattenfall under bron över Kalixälven dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Uppdaterad 18 oktober, 2017

Få ämnen är så pass väl diskuterade bland svenskarna som vädret. Det spelar ingen roll om solen skiner, regnet öser ner eller hagelkorn stora som julskinkor susar ner från himlen. Oavsett i vilket sammanhang du tar upp ämnet väder kommer du med största sannolikhet möta åtminstone en person som har något att säga om det. Vädret är en perfekt isbrytare och ämnet i sig kan lätta upp nästan vilket samtal som helst.

Själv är jag ganska väderoberoende, om jag har för avsikt att ge mig ut i spenaten gör jag så oavsett väder medan andra låter vädret styra helt och hållet. Min barndom kantades av något som nästan kan liknas vid ett förakt för väderlekssprognoser. Att planera nästföljande dags aktiviteter baserat på väderleksrapporten kvällen innan var enligt min fader i det närmaste förryckt. Det räckte liksom med att fösa undan gardinen på morgonkvisten för att se vad för slags väder vår herre behagade välsigna oss med den dagen och sen var det liksom inte mer med det.

Nu när jag uppnått den smått aktningsvärda åldern av 37 år inser jag att jag ytterst sällan, eller egentligen aldrig, planerar någonting efter vädret. Förr i tiden, när jag mer än gärna fladdrade omkring beväpnad med ett fiskespö, lät jag ofta väderleksrapporten diktera mina helger och semestrar.

Det handlar inte om vädret

Egentligen spelar det ingen roll vad för slags väder man möts av när man slår upp ögonen på morgonen. Om man är i arbetsför ålder och har ett jobb att gå till får man så göra oavsett om det regnet eller om solen skiner. Samma sak gäller under semestern. Det går liksom inte att pausa ledigheten bara för att det råkar ligga ett lätt duggregn i luften.

Planerat oplanerad

När det kommer till arbete eller sysslor i övrigt gillar jag att planera. Jag kan med lätthet ruta in hela kommande arbetsår i timsvida block och planera varje dags aktiviteter. När det kommer till mina lediga dagar är jag därför helt tvärtom. Jag försöker ständigt att leva i nuet och när det kommer till semestern går jag helt och fullt all-in. Från första dagen till den sista undviker jag i möjligaste mån att planera mina förehavanden. Jag tar av mig armbandsur och stänger av mobilkalenderns notifikationer. Att i den ekvationen blanda in vädret känns bara dumt.

Regler är till för att brytas

Sommarens stora biltur var däremot något som jag hade planerat. Jag visste inte alls var vi skulle hamna eller vilken väg vi skulle ta, däremot visste jag att vi det här året skulle stanna en dag uppe på Stekenjokk. Första gången vi var här var 2016 och den resan bestämdes under ett ö-råd vid frukostbordet samma dag i all hast. Då firade vi bröllopsdag uppe på det vidsträckta kalfjället och trots strulande värmesytem och trotsregntunga skyar gav de väldigt speciella omgivningarna oss mersmak.

Läs mer: Roadtrip med husbil genom Sverige 2016 – sida 7

Den här gången såg vi till att ha minst ett helt dygn på oss uppe bland fjälltopparna och för att lyckas med det krävdes det att vi övernattade alldeles i anslutning till den del av Vildmarksvägen som går över Stekenjokk.

Paus längs med vildmarksvägen

Sent omsider hittade vi till Lia Ranch där vi fick plats på en liten grusplätt intill Ankarvattnet. Regnet hängde hotfullt över oss i luften under hela kvällen och så fort jag tog på mig jackan för att ge mig ut i naturen var det som att någon öppnade kranen lite på glänt.

Bilden i inlägget består av 3 exponeringar. Mitt stativ hade jag glömt i husbilen och då solen redan hade dykt ner bakom horisonten var det inte läge att vända om för att hämta det. Istället försökte jag göra det bästa av situationen och fotografera handhållet. För att undvika rörelseoskärpa satte jag ISO på auto och lät kameran styra slutartid och ISO-värde. Tack vare ISO 800 lyckades jag efter att par försök hålla kameran tillräckligt stilla för att skjuta av tre skarpa exponeringar från -2EV till +2EV. I bildbehandlingen använde jag mig endast av normalexponeringen och +2EV.

Jag skjuter väldigt ofta av många fler exponeringar än vad jag sedan använder mig av i bildbehandlingen, men det är svårt att veta där man står i regnet på en mjuk sandstrand så jag tar hellre det säkra före det osäkra och fotograferar ett par exponeringar extra. Jag kan alltid kasta de exponeringar som jag inte använder i papperskorgen men jag kan inte på ett lätt och bra sätt återskapa exponeringar som jag aldrig fotografera i efterhand.

Läs mer om hur och framförallt varför jag använder mig av flera exponeringar när jag fotograferar:

Läs mer: HDR Guide på Svenska

Berätta gärna mer om platser och tillfällen som du befunnit dig i utan att planera det och där du framförallt inte låtit vädret diktera villkoren för dig. Lämna en kommentar!

Inlägget När vädret inte får bestämma dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Internet är fullt av bilder, grafik och video. Vi fotograferar, skriver och skapar digitalt material som aldrig förr och var du än vänder dig om möts du av media av något slag. Du som driver en fotoblogg vet värdet av en bild, förmodligen kommer majoriteten av dina besökare till dig just på grund av dina bilder. En bild säger mer än 1000 ord är ett ordspråk som de flesta känner igen.

Obs! Inlägget innehåller annonslänkar

Om du är en kommersiell fotograf förstår du vikten av bilder, och framförallt vikten av ett ordentligt system för att arkivera och hålla ordning bland dom så att du snabbt och lätt kan hitta bilder som du har fotograferat, även flera år bakåt i tiden. Många fotografer har i sina avtal gentemot sina kunder en del som reglerar eventuella efterbeställningar och hur länge som bilder ska sparas och kunna återställas. Det är kanske något som du själv gör?

Arkivera, håll ordning och spara

I takt med att ditt bildbibliotek växer blir det också allt mer viktigare att hålla ordning och reda bland dina bilder och framförallt se till att de är säkerhetskopierade. Även om hårddiskar nuförtiden är små tekniska underverk som håller i år efter år händer det trots allt att de går sönder. Jag har varit med om flera hårddiskkrasher under min tid som datoranvändare.

Om man har tur kommer hårddiskfelet sakta smygande och man hinner rädda det som räddas ska från den fallerande disken men risken att hårddisken helt tvärt ger upp är lika stor, om inte större. Står du då utan en fungerande lösning för säkerhetskopiering kan det vara svårt att rädda en förlorad fil.

När olyckan är framme

Med lite tur kan du med hjälp av olika tekniska hjälpmedel och lösningar rädda filer och foton även från en kraschad disk men genemsamt för alla dessa lösningar är att det tar tid och du kan inte med säkerhet veta om de kommer fungera. En stor hårddisk på flera TB kan ta dagar att grundligt söka igenom och återskapa bilderna.

Läs mer: Så räddar du dina filer om hårddisken kraschar – PC för Alla

Mängden data ökar för varje dag

Antalat bilder, texter, och data i största allmänhet ökar lavinartat för varje sekund. Från det att du har vaknat på morgonen, tagit en dusch, startat din kaffebryggare och satt dig ner vid datorn har ofantliga mängder data skapats av människor och användare runt om på jorden. Det är svårt att sätta på fingret på hur mycket data som genereras varje sekund men för att få lite perspektiv så har över 90 procent av alla data som finns i världen skapats under de två senaste åren. Bara under tiden du öppnat ögonen och startat duschen har över 400,000 tweets skickad. Under tiden det tar dig att duscha färdigt och sätta dig ner vid köksbordet för att snabbt kolla av ditt Facebook-flöde har användare runtomkring i världen gjort över 3.6 miljoner sökningar på google – varje minut.

Läs mer: Data never sleeps 5.0

Just dina bilder på Instagram eller dina inlägg på Facebook är en försvinnande liten del av all denna data och i det stora hela kan de kännas betydelselösa – men är dom verkligen det? Förr i tiden, innan digitalkamerornas tid, vad foton analoga och de ramades in och hängdes upp på väggar runt om i hus eller ställdes i vackra ramar på skrivbord. Så länge man sparade filmnegativen kunde man framkalla en ny bild och det enda sättet att bli av med bilderna för alltid var om de helt enkelt blektes till oigennkännlighet, förstördes i en brand eller liknande eller helt enkelt stals.

På frågan om vad man först och främst skulle rädda ur sitt brinnande hus svarar 44% av svenska folket fotoalbumet när Folksam ställde frågan 2011.

Nuförtiden är allt mer bilder digitala men det gör dom inte mer värdefulla. Trots det är det många människor som inte alls använder någon som helst backuplösning. När du uppgraderar eller köper en ny mobiltelefon är det förmodligen inte de installerade apparna som du är orolig för – de går alltid att installera om igen. Men fotona du har tagit med telefonen och som bara finns lagrade i själva telefonen är det värre med. Om du säljer telefonen eller om den av någon anledning går sönder bortom räddning är också bilderna förlorade.

Du behöver inte säkerhetskopiera allt

Jag menar inte att du ska spara varenda selfie du någonsin har tagit, eller alla bilder på frallor, middagar eller skärmdumpar från olika hemsidor som kanske ligger i din telefon eller i din kamera. Lägg bara tid och energi på att spara det som är viktigt för dig och som du på riktigt skulle sakna om du blev av med. Det finns många som medvetet inte säkerhetskopierer sina bilder och helt enkelt lever med risken att de en dag puts väck kan försvinna.

Läs mer: Jag har valt att strunta i backup av mina bilder – Moderskeppet.se

Det här är inte något för mig, jag vill veta att jag hela tiden kan återskapa en förlorad bild. Ända sedan jag köpte min första digitala systemkamera har jag sparat och framförallt säkerhetskopierat alla råfiler från bilder som jag har bildbehandlat. Om jag efter en fotosession ute vid kusten kommer hem med 400 olika exponeringar på minneskortet sparar jag naturligtvis inte alla dessa, utan bara de som jag anser hålla tillräckligt hög klass för att bildbehandla vidare.

När det gäller mobiltelefonbilder är jag inte lika nogräknad, trots det tas det en automatisk backup av samtliga bilder jag knäpper av. Jag använder mig av Google Photos för det här där man kan åtnjuta obegränsat utrymme för bilder och även filmer (under vissa förutsättningar).

Obegränsat kostnadsfritt lagringsutrymme.

• Foton komprimeras för att spara utrymme. Om ett foto är större än 16 MP, ändras storleken på det till 16 MP.
• Du kan skriva ut 16 MP-foton i god kvalitet i storlekar upp till 60 x 40 centimeter.
• Videor med högre upplösning än 1 080 p skaländras till HD 1 080 p. En video med 1 080p eller lägre kommer nästan att se ut som originalet.

Läs mer: Google Foto Hjälp

Min backuplösning

Jag använde mig tidigare utav tjänsten Crashplan för min fotobackup och var en nöjd kund under lång tid. Tjänsten var billig, smidig att använda och kändes både trygg och säker. Som en hemmaanvändare betalde jag 5$ per uppkopplad dator och jag kunde låta vänner och bekanta använda min dator som backuplösning. Det här ändrades i Augusti 2017 då Crashplan meddelade att man inte längre skulle erbjuda konton för hemmaanvändare.

Trots att jag var nöjd med tjänsten i övrigt var jag inte beredd att teckna ett företagsabbonnemang för att hålla mina foton och dokument. Istället började jag se mig om efter alternativ. För varje vecka som går samlar jag på mig mer och mer data och framförallt bilder som jag vill ha säkerhetskopierad.

Tack vare den utbyggnaden av fibernätet i Blekinge är huset där jag sitter och skriver inte längre hänvisad till en svajig ADSL-koppling (som senare blev en lite mindre svajig VSDL-anslutning). En molnbaserad backuplösning fungerar därför utmärkt.

Backblaze

Chrashplan själva rekommendera tjänster Carbonite för sina hemmanvändare. Priset i oktober 2017 var 59.99$ per dator och år och för att använda tjänsten måste man betala per helår. Jag ogillar starkt bindnings- och uppsägningstider och valde därför bort tjänsten och letade vidare.

Google Säkerhetskopiering och synkronisering

Om du använder dig utav Google Mail eller någon annan Google-tjänst har du redan ett Google-konto och i och med det har du också tillgång till Google Drive. I grundutförandet som inte kostar något får du tillgång till 15GB data.

Läs mer: Säkerhetskopiera och synkronisera med Google Drive

I skrivande stund har jag ungefär 2TB data som jag vill säkerhetskopiera vilket skulle göra tjänsten onödigt dyr. Istället valde jag tjänsten Backblaze för min säkerhetskopiering.

Tjänsten kostar 5$ per dator du ansluter. Då kan du också säkerhetskopiera eventuella USB-diskar som du idag använder som backup. Jag använder tjänsten och jag rekommenderar den verkligen för alla som är rädd för att förlora bilder och dokument men inte riktigt orkar sätta sig in i hur man gör. Med Backblaze är det inte svårare än att starta igång ett program, allting sköter sig själv i bakgrunden.

Prova att säkerhetskopiera med Backblaze gratis i 15 dagar

Använd följande länk för att prova Backblaze helt utan kostnad i 15-dagar. Om du tycker att tjänsten passar dig och dina behov kan du registrera dig och sluta oroa dig över risken att förlora en bild. Obs! Länken är en annonslänk.

Om olyckan ändå är framme

Den bästa tidpunkten att börja säkerhetskopiera var igår, den näst bästa är nu. Att tänka på säkerhetskopior och backup ärinte alltid det roligaste man kan göra. Ungefär som att tänka på pensionssparande precis när man tagit studenten. Om du någon gång tänkt ta tag i det är just nu en ypperlig tidpunkt.

Om olyckan ändå är framme och du står utan backup finns det en viss chans att det går att rädda åtminstone en del av dina filer.

Läs mer: Så gör du om hårddisken krashacar – TkJ.se

Data Recovery – Vi räddar din data – Ahlberg Data

Missa inga inlägg!

Prenumerera på alla inlägg som läggs ut här! Du hittar ett formulär till höger i sidospalten. Dela gärna inlägget på Facebook eller med någon som du vet skulle behöva ta tag i sin backupsituation.

Inlägget Säkerhetskopiera dina bilder och filmer dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Uppdaterad 26 oktober, 2017

Min fotoutrustningshistoria påminner om många andra fotografers. En enkel kamera införskaffas i tonåren, den här kameran får man kanske i form av en julklapp eller så sparar man helt enkelt själv ihop till den och sedan dröjer det inte länge innan man får upp ögonen för fotograferandets underbara värld och är fast. Den första kameran som jag skulle kunna säga var min egen var en Kodak Ektra. Årsmodellen är jag osäker på men jag gissar på att den härstammade från någonstans i mitten av 80-talet.

Det här var en väldigt rolig kamera att ha med sig var jag än gick och jag fotograferade det mesta jag kunde tänka mig med den.

Höjdpunkten måste varit då jag under en skolresa på Gotland med tillhörande besök nere i den mörka Lummelundagrottan fotade upp ett antal filmrullar innan vår fotointresserade magister – eller om det var fröken – rådde mig att antingen införskaffa någon slags blixt eller sluta fotografera bilder i grottans mörker som med största sannolikhet skulle bli så pass underexponerade att de inte skulle visa något annat än svärta. Mitt avtryckarfinger gick varmt bland stalaktiter och våta klippväggar, 110-filmkasetterna var nämligen inte alltför dyra att köpa in – däremot kostade det ganska mycket pengar att få bilderna framkallade.

Uppsving för analog fotografering

Idag kan du faktiskt fortfarande köpa 110-film. Den analoga fotograferingen är populärare än någonsin och hittar analog film i många olika former och färger lite varstans. Brunos Bildverkstad lagerför bland annat 110-film och det finns många andra fotobutiker som kan hjälpa dig att ta fram film till din gamla analoga kamera.

I takt med att min fotoutrustning växte och moderniserades byttes så småningom den gamla Kodak-kameran ut. När digitalfotot sedan slog igenom på allvar lyckades även jag till slut lägga vantarna på en digital spegelreflexkamera. Jag stod länge och velade mellan Canon och Nikon och tillslut bestämde jag mig för det förstnmämna och jag har varit trogen Canon sedan dess.

Läs mer: I kameraväskan hos en landskapsfotograf

Vidvinkelobjektiv är något jag föredrar och tycker om att använda. När jag tillslut växte ur instegsmodellen jag började mitt digitalfoto med köpte jag en Canon EOS 700D. Det här är en kamera med en APS-C-sensor vilket i sin tur betyder att man använder sig av objektiv anpassade för en cropsensor. På Canonspråk hetter denna objektivfattning EF-S. Jämför med EF som objektivfattning heter på objektiv anpassade för att användas på fullformatskameror.

Det objektiv som oftast satt monterat på min Canon EOS 700D var just ett vidvinkelobjektiv från Sigma. Vill du veta mer om skillnaden mellan fullformat och crop-sensorer kan du läsa mer på fölajnde länk:

Läs mer: Skillnaden mellan fullformat och APS-C kameror – absoluteironic.se

Sigma 10-20 mm EC DC HSM

Så småningom tog jag steget och gick över till fullformat vilket betyder att jag gick från en kamera vars sensor hade måtten 22,3 x 14,9 mm till en kamera med en sensor i fullformat.

Tillverkare av objektiv har olika benämningar på sina objektiv och objektivfattningar. Vidvinkelobjektivet som jag så ofta använde med din 700D hette Sigma 10-20 mm EC DC HSM. Det man ska fokusera på är förkortningen DC.

DC på Sigmaspråk innebär att objektivet är avsett för APS-C-kameror, hade objektivet istället hetat DG hade det varit anpassat för fullformatssensorer. Det som kan röra till det är att objektvet, trots att det är anpassat för APS-C-sensorer, är byggt med ett EF-fäste – vilket är fästet som används till fullformatssensorer.

Det är nu det börjar bli rörigt. Ett objektiv med EF-S fäste går inte att montera på en fullformatskamera, objektivet går så pass långt in i kamerahuset att spegelmekanismen riskerar att ta i själva objektvet. Ett objektiv med EF-fäste går däremot att montera både på en APS-C-kamera och en fullformatskamera.

Hur kan detta komma sig?

Jag tror att Sigma helt enkelt valt att använde sig av EF-fäste både till DC och DG-serien av kostnadsskäl. På detta sätt kan man undvika att tillverka två olika sorters hus till Canonkameror och man kan därmed spara pengar och tid genom att hålla sig till ett enda fäste. Du kan fortfarande fysiskt montera dit objektivet på en fullformatskamera utan att riskera att någonting går sönder, däremot kommer bilderna inte alls se vidare bra ut på en fullformatskamera.

Vad betyder det här för dina bilder?

Precis i min övergång från APS-C till fullformat hade jag inget vidvinkelobjektiv tillgängligt. Jag ville ändå prova att fotografera med Sigma-objektivet som jag under åren blivit så förtjust i. Då objektivet är byggt för att användas med en mindre sensor så får man med en fullformatskamera en extrem vinjettering.

Effekten kommer sig av att man helt enkelt fotograferar delar av objektivet. Med lite kreativ beskärning och arbete i Photoshop kan man ändå få till användbara bilder men i ärlighetens namn är det knappt värt besväret.

Nästa Sigmaobjektiv jag köper med avsikt att monteras på min fullformatskamera kommer därför vara av DG-modell.

Läs mer: Sigma Lens Abbreviations – Photographylife.com

Canon 6D och Sigma 10-20 direkt ur kameran

Videon visar exakt hur det ser ut direkt i kameran. Filmen ser ut att vara filmad inne i en kameraaffär av något slag med exakt samma sorts kamera och objektiv som jag har använt när jag fotograferade bilderna i det här inlägget.

Inlägget Objektiv anpassat för crop-sensor på fullformat dök först upp på Ludwig Sörmlind.

När det kommer till fotokonst och försäljning finns det olika vägar du kan gå för att tjäna pengar på ditt digitala skapande. Även om det finns många fotografer som har fotograferandet som en slags hobby eller avkoppling och som njuter av att ta och skapa bilder finns det också många som gärna skulle vilja kunna tjäna en slant på sin fotokonst.

Du känner nog igen den där speciella känslan om du någon gång har laddat upp en bild på Facebook, Instagram eller något annat socialt nätverk och någon ute i världen som du varken känner eller har hört talas om ser din bild och trycker på gilla.

Du kommer kanske ihåg hur det kändes när någon för första gången gillade en bild du postade på Instagram eller den första positiva kommentaren från någon som sett ditt inlägg i sitt flöde och beslutat sig för att lämna en kommentar.

Läs mer: Så får du mer följare på Instagram

Jag följer många spännande fotografer och digitala kreatörer på Instagram och jag ser ofta frågor bland de många kommentarerna om det finns möjlighet att köpa bilder eller utskrifter. Hur gör du själv när du får frågan?

Ett sätt är att helt enkelt skicka iväg din digitala fil till ett tryckeri av något slag och sedan sälja den färdiga tavlan – eller så kanske du har en fotoskrivare hemma som du använder för att skriva ut dina bilder?

Ett annat sätt, som jag själv använder är att sälja fotokonst via Printler.

Vad är Printler

Printler har funnits i två år och har fram tills nu siktat in sig på den svenska marknaden. I går ändrades detta och du kan nu med Printlers hjälp sälja din fotokonst till hela EU samt Norge.

Jag har skrivt om Printler förr där jag går igenom grunderna och varför jag tycker att du också ska använda tjänsten. Klicka på länken här nedan för att läsa mer.

Läs mer: 3 anledningar att använda Printler

För att fira den internationella lanseringen lämnar Printler 20% rabatt ända fram till måndag den 30/10 – 2017.

Har du inte besökt Printler innan så rekommenderar jag dig verkligen att titta in bland de många olika fotografernas gallerier så fort du har läst färdigt det här inlägget. Du kanske hittar du din nästa tavla som du hänger upp i vardagsrummet där?

Om du redan använder Printler så bör du så snabbt som möjligt se till att alla dina bilder har engelska titlar och taggar för att kunna sälja din fotokonst även utanför Sverige.

Vill du veta mer?

• Mitt galleri på Printler
• Printler på Instagram
• Printlers lanseringskampanj på Facebook

Inlägget Printler lanseras internationellt – var med från början dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Jag känner en nästan overkligt stark dragning till havet och har så gjort så länge jag kan minnas. Mitt första möte med havet var nog när jag som liten parvel rymde från både familj och andra badgäster och helt enkelt tog sikte på det stora blå och raskt började krypa rätt ut i havet vid ett havsbad någonstans i Stockholms utkanter.

Min längtan efter havet har inte minskat under åren, snarare tvärtom. Jag har haft den stora förmånen att ha bott som mest ett par minuters bilväg från havet under hela mitt vuxna liv – eller i alla fall vatten av något slag. Under ett par år i trakterna runt Skövde fick jag nöja mig med att ha Hornborgasjön som närmaste vattendrag, annars har det varit havet som har lockat.

Rinnande vatten utanför husknuten

Sedan 10 år tillbaka i tiden har jag kallat Blekinge för hemma. Först blev det Karlshamn och sedan Mörrum där jag har det stora nöjet att ha Mörrumsån rinnande bara ett par meter utanför tomtgränsen. Får jag vattenabstinens kan jag bara öppna fönstret i vardagsrummet för att höra vågornas brus.

Det är något som händer i oss människor när vi befinner oss i närheten av vatten. Oavsett var i Sverige du befinner dig har du aldrig särskilt långt till vatten, till skillnad från dom som bor i de mittersta staterna i USA eller någonstans på den Sibiriska tundran där det kan vara flera dagars resväg till närmaste hav.

Vatten och kreativitet

Vi människor har den något märkliga egenheten att vi blir mer kreativa i närheten av vatten, och inte bara det. Vi blir också lugnare och bättre på vad vi gör. Det här har en herre vid namn Wallace J. Nichols kommit fram till. Nichols är nämligen marinbiolog och du kan läsa mer om hans slutsatserr.

Läs mer: Why Being Near The Ocean Can Make You Calmer And More Creative – Huffington Post

Jag är inte förvånad över att jag ofta ser mig om efter vatten och stannar till när jag hittar det. Drömmen är när jag snubblar över ett vattenfall – som det här på bilden. Vattenfallet är en del av Kalixälven och just här där jag befann mig i somras hittar man Jockfallet med en fallhöjd på 9 meter. Här hittar du också Kalixälvens enda laxtrappa som stod färdig 1980 och där tusentals laxar har passerat sedan dess.

Fotoinformation

Fotot i inlägget är taget uppe på en bro som spänner över Kalixälven vid Jockfall. Bron var smal och antalet bilar som hade för avsikt att köra över den gjorde att det helt enkelt inte fanns plats nog att fälla upp stativet. Då solen stod väldigt lågt och närmade sig trädtopparna väldigt snabbt ville jag fotografera med en liten bländare för att få till de där långa solstrålarna.

Istället för stativ försöka jag balansera kameran och hålla den någorlunda stilla uppe på broräcket vilket till slut fungerade ganska bra om man passade på när bron var bilfri. Efter ett par försök fick jag till ett par skarpa exponeringar som jag kunde jobba vidare med.

Jag fotade totalt 3 exponeringar med 2 exponeringsstopp mellan varje exponering som jag sedan blandade samman i Photoshop med luminansmasker. I Photoshop använde jag mig sedan endast av två av exponeringarna. Ursprungsexponeringen fick stå för vattnet och skogen och från den mörkare exponeringen tog jag himlen och högdagrarna.

Klicka dig vidare på länkarna här nedanför om du vill veta mer om varför jag befann mig i Jockfall över huvud taget eller om du vill veta mer om hur och varför jag använder mig av flera exponeringar i mitt arbetsflöde.

• Läs mer: Från renar till vattenfall – Husbilsresa genom Sverige 2017
• Läs mer: HDR Guide på Svenska – Ludwig Sörmlind

Inlägget Den enda laxtrappan i Kalixälven dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Sedan urminnes tider har människan gjort sitt bästa för att dokumentera sin omvärld och lämna minnen kvar till eftervärlden. Från forntidens kladdande på grottväggar till dagens mobiltelefon-selfies. Då lades stor möda på att omsorgsfullt försöka avbilda lyckade jakter, läskiga odjur och hemska olyckor. Nu, i nådens och dådens år 2017 kan det lika gärna knäppas av 38 bilder bara någon går på toaletten och råkar passera en spegel.

Ingen av dessa två ytterligheter är mer rätt än den andra – bägge beskriver sin samtid på ett ypperligt sätt och hur vi kommer göra för att beskriva vår vardag om 100 år vet egentligen varken du eller jag.

Fotografier är också data

Jag är ett fan av data av alla de slag. Inte data som i dator utan data som i information i form av bilder, texter, och ettor och nollor. Mängden data som skapas varje dag är häpnadsväckande. Det är nästan så att det är svårt att sätta fingret på det.

Min data är för mig väldigt värdefull och därför lägger jag stor vikt vid att försöka hålla den säkerhetskopierad. Är du nyfiken på att veta mer om säkerhetskopiering utan att det ska kosta skjortan kan du läsa mer på följande länk:

Läs mer: Säkerhetskopiera dina bilder och filmer

Massvis av data

Data kan vara mycket och det finns väldigt mycket data i världen. 90% av alla data som någonsin har existerat har skapats de senaste två åren enligt SINTEF.

Bilden i det här inlägget är också en slags data. Dess syfte är tvivelaktigt då jag inte strävar efter att återge verkligheten särskilt verklighetstroget. Himlens färg var nämligen inte så där skimrande turkos och huset stod inte intill en gyllengul/orange åker. I själva verket var gräset mycket grönare.

Men jag gillar bilden ändå – jag tycker att färgerna matchar varandra på ett fint sätt och precis som i det förra inlägget gör solen sitt bästa för att sträcka sig fram över trädtopparna.

Solen har två syften här. Dels var min tanke att locka ditt öga till de ljusaste delarna av bilden först, för att sedan låta din blick vandra omkring och upptäcka det lilla huset framför de inplastade höbalarna. Till slut kanske du också upptäcker den lilla biten av sjön som skymtar i bakgrunden.

Fusk eller artistisk frihet?

Vad jag tror att du inte ser, och för detta tackar jag solen, är att alldeles bredvid det röda huset bredvid solen ligger en snickerifabrik vars väggar är klädda i en inte alltför vacker korrugerad plåt. Delar av den syns även längst till höger i bild. För att få till en ännu ensligare känsla hade jag kunnat beskära bilden lite hårdare för att gömma den helt.

Jag själv befinner mig med min kamera och mitt stativ i vägrenen intill ett litet grunt dike som hjälper till att avgränsa åkern mot väg 50 vid Övertänger. Bara några decimeter bakom ryggen på mig dundrar allt från traktorer till långtradare förbi. Så sent som i februari krockade två lastbilar med varandra nästan precis där jag stod för att ta bilden.

Försköningar

Nu kanske du sätter kaffet i vrångstrupen och vrålar fusk, men jag håller inte med. Bisonoxarna på de första grottmålningarna som upptäcktes borta i sydfrankrike kanske inte var så stora och många till antalet som teckningarna låter göra gällande? Inte heller kanske jakten som målningarna beskriver inte alltid gick så där jättebra alla gånger.

Ungefär som att solen kanske inte var så varm skinande i verkligheten som den är i min bild, eller att molnen kanske inte riktigt hade så mycket struktur i sig där de virvlar omkring över träden.

Mer bildinformation

Tack vare att jag begett mig iväg i jakt på den här bilden i god tid hade jag all tid i världen på mig att försöka få till en spännande komposition. Just att pussla ihop en bild i huvudet innan slutaren trycks ner är det jag kämpar med mest när det kommer till bildskapande. I Photoshop kan jag få till det mesta utom just kompositionen, men för varje bild jag tar tvingar jag mig att utveckla mitt bildseende ytterligare lite grann.

När solen började närma sig trädtopparna lät jag kameran fyra av hela 7 exponeringar som jag plockade olika delar av. I slutändan användes 4 av dessa plus ytterligare en exponering som jag fotograferade med fingret framför solen för att undvika solblänket i åkern. Genom att blockera solens strålar på lika många exponeringar som jag fotograferade med solblänk på kunde jag maskera in de delar av åkern där solblänket störde som mest från just den exponeringen där mitt finger blockerade solen.

Inlägget Den fuskande landskapsfotografen dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Öland är en spännande ö, under årens lopp har jag haft det stora nöjet att bevista den ett antal gånger. Från barndomens somrar i en sommarstuga utan vare sig varmvatten eller avlopp till senare års kortare turer och dagsutflykter.

Det är med blandade känslor jag minns tillbaka på mina öden och äventyr på den lustiga ön och det är framförallt två saker som jag kommer att tänka på.

Den första saken är när vår husbil helt oförhappandes fick för sig att få en korslutning mitt på Ölandsbron vilket resulterade i en rökfylld husbil och en skräckslagen fru. Allt gick till slut bra och du kan läsa mer om det äventyret här nedan.

Läs mer: Bonusresan – Weekend på Öland – Ludwig Sörmlind

Den andra saken är Alvaret. Jag är stormförtjust över den kala hedmarken och jag vet inte riktigt varför. Det finns egentligen inte något speciellt att se här mer än en enstaka ko och någon krokig buske, men det är nog just det som gör det hela så speciellt. Samma känsla som sköljer över mig i det karga landskapet fick jag även i somras uppe på Stekenjokk.

Läs mer: 876 meter över havet – Ludwig Sörmlind

Från höghus i betong till Ölandssten

Kontrasterna från min barndoms uppväxt bland betong och höghus i Stockholms södra förorter gör kanske sitt till, eller så är jag helt enkelt en eremit av något slag som njuter av ensamhet och vidsträckta vidder lite mer än vad jag borde.

Vår senaste tur till den avlånga ön gjordes i höstas strax innan den populära skördefesten och sommarens flöde av människor som också vill tillbringa ett par dagar på ön började avta. De allra flesta turisterna hade redan kört tillbaka över bron till fastlandet vilket gjorde att vi kunde välja natthärbärge nästan helt fritt.

Inte helt ensamma på Alvaret

Med ett hus på hjul blir man fri och vi klarar oss fint utan vare sig el och wifi. Nästan mitt på ön hittade vi en plats där vi parkerade för natten. Innan mörkret lagt sig helt hade vi fått sällskap av ytterligare ett ekipage som ställde sig på behörigt avstånd från oss.

Ett hundratal meter in i det månliknande landskapet hittade jag resterna efter vad som någon gång i tiden tycks ha varit en byggnad av något slag. En skock nyfikna kor fick syn på mig där jag skuttade runt bland de uppruttna träpålarna och helt plötsligt var jag omringad av kreatur. Turligt nog tröttnade dom på mig och mitt fotograferande ganska fort och lämnade mig i fred. Långt borta i bakgrunden fick jag syn på vår husbilsgranne, denne var tillsammans med fru i full färd att beglo ett par fåglar som flaxade omkring ovanför deras huvuden.

Solnedgång bakom tjocka moln

Tillslut var det dags för solen att gå ner bakom horisonten. Tyvärr gjorde tjocka, regntunga moln sitt bästa för att helt dölja skådespelet för oss nere på marken.

Morgonen därpå bjöd på lika tunga moln som kvällen innan och när den första koppen kaffe för dagen runnit ner fick vi sällskap av ett ihållande regn. Detta regn följde med oss hela vägen hem till Blekinge igen.

Inlägget Rester på Alvaret dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Vatten är fantastiskt på många sätt och vis. Vi överlever inte utan det, det har drivit på industrier och kraftverk i århundraden och lika ofta som det kan vara lugnt och vackert kan de ha förödande krafter och konsekvenser.

Jag dras ofta och gärna till vatten, det har du säkert märkt om du har läst något av mina tidigare blogginlägg eller kanske till och med fått syn på någon kustnära bild som jag fotograferat.

Omringad av vatten föddes jag på Södersjukhuset en varm dag i juli och fascinationen för vätskan som utgör över 60% av både din och min kroppsvikt har hållit i sig sedan dess. Vi som bor i Sverige kan njuta av att det aldrig är särskilt långt till närmaste vattendrag, sjö eller till och med hav. Bryggan på bilden i det här blogginlägget hittade vi när vi slog läger för natten under vår roadtrip genom Sverige sensommaren 2017.

Blötdjur

I min ungdom var jag en ivrig badare som ofta och gärna spenderade tid i och omkring vatten, min mor sa ofta att jag tillbringade mer tid i vattnet än utanför det och det ligger nog en viss sanning i det.

Nästan alla landskapsbilder jag fotograferar skjuts av i gafflingsläge. På så vis får jag flera olika exponeringar att arbeta vidare med i bildbehandlingen. För ett par år sedan, då jag först fick upp ögonen för tekniken, tog jag enormt många exponeringar – ibland långt över 10.

Ju fler desto bättre

I takt med att jag lärde mig mer om både fotografering, komposition och framförallt bildbehandling insåg jag att gångerna då jag behövde så många exponeringar var försvinnande få. Jag fotograferar fortfarande med fler exponeringar än vad jag i slutändan kanske använder, men nuförtiden är jag inte lika rädd för att radera exponeringar som inte kommer till användning.

Hur man än väljer att se på det så är det mycket lättare att radera exponeringar man inte behöver än att bildbehandla med exponeringar som man aldrig fotograferade.

Läs mer om HDR-tekniken på följande länk om du är nyfiken på hur du kan undvika utfrätta himlar och kolsvarta skuggor genom att plocka det bästa ur flera exponeringar och få fram en färdig bild.

Läs mer: HDR Guide

Där bryggan sitter fast med fastlandet låg en liten sandstrand som sedan gick över till en välansad gräsmatta. Mellan stranden och gräsmattan satt ett nät av något slag uppspänt och detta kravlade jag mig över för att komma närmare själva bryggan.

Vattenytan låg blank som en spegel och varken badsugna människor eller båtar såg ut att störa friden. I lugn och ro började jag fälla upp mitt stativ och ställa in kameran för min tänkta bild. En svag bris får mig att titta upp och då får jag se en kanot komma glidande i rask takt från vänster strax utanför bild.

Så snabbt jag kunde fyrade jag av 3 exponeringar (där 2 sedan användes i bildbehandlingen) innan den tysta kanoten skar igenom vattenytan och skickade ut små svallvågor ut över den lilla sjön Tängran i Dalarna.

Om du följer mig på Instagram är chansen stor att du redan har sett den här bilden. Klicka här för att komma till mitt Instagramflöde – följ mig gärna där. Jag lägger oftast ut mina bilder på Instagram först innan de hittar hit till fotobloggen.

Mer läsning om Instagram

• Så får du fler följare på Instagram – Ludwig Sörmlind
• Ladda upp bilder på Instagram från din dator – Ludwig Sörmlind

Gillade du bilden eller det du läste? Jag blir väldigt glad om du delar inlägget – tryck bara på någon av knapparna här under inlägget.

Inlägget Spegelblankt vatten i Dalarna dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Den svenska fjällvärlden förälskade jag mig i så fort jag fick syn på den. Jag minns inte exakt när jag satte min fot på ett fjäll för allra första gången men jag vet att jag hela tiden återkommer dit. Kalfjäll med dess natur har en speciell plats i mitt hjärta och om jag får välja mellan en vecka på en solig strand någonstans i den karibiska övärlden, eller en vecka bland de svenska fjälltopparna väljer jag i 9 fall av 10 det senare.

Bilden som hela det här inlägget ska komma att handla om visar en väl trafikerad väg där många fjäll-älskande individer har cyklat, gått eller kört.

Har du själv varit här tidigare känner du kanske igen dig, har du inte varit här tidigare så ska jag berätta att vägen går mellan Kiruna och Nikkaluokta och är det naturliga vägvalet för alla som försöker ta sig från närmaste civilisation ut till den underbara naturen på Abisko- och Kebnekaisefjällen.

Mellan Kiruna och Nikkaluokta

Vi var här i Augusti och bilden är faktiskt tagen på min bröllopsdag. Mitt äktenskap är något jag högaktar och utan att överdriva är min fru det bästa som har hänt mig. I år har vi varit gifta 9 år och vad kunde vara bättre än att fira den i närheten av det högsta Sverige har att erbjuda?

Av olika anledningar, som du kan läsa mer om på länken här nedan, hamnade vi istället i Kiruna på vår bröllopsdag och fotot på den lite skamfilade vägen tog vi på vägen tillbaka från Nikkaluokta.

Efter att hundar rastats och ett par koppar gott, svart kaffe druckits upp tog jag min kamera och promenerade iväg längs vägen. I min iver att försöka fånga en storslagna svenska naturen glömde jag stativet i husbilen.

Är två exponeringar bättre än en?

Två exponeringar användes för att rädda den ljusa himlen som trots de tunga molnen blev lite för utfrätt för min smak. Med hjälp av en mörkare exponering kunde jag plocka både moln och himmel och sedan maska in den in i den ljusare exponering som jag valt till normalexponering.

Jag blev väldigt nöjd med resultatet och när jag tittar på bilden idag så här ett par månader efter att den fotograferades kan jag fortfarande känna doften av den klara, rena fjälluften och jag minns fortfarande hur det kändes att köra över skarvarna i vägen på vägen mot Nikkaluokta.

Min favoritdetalj i bilden är det lilla vita, målade strecket i vägrenen som liksom ligger lite i vinkel jämfört med det alla. Frågan är hur det kom dit, hickade målaren till när han målade dit strecken eller är det kanske medvetet?

Bilden i inlägget finns från och med nu och en tid framöver hos Printler där du kan köpa allt från posters till numrerade tavlor. Klicka på länken i slutet av inlägget för mer information.

• Läs mer: Den långa vägen hem – Printler
• Läs mer: 3 anledningar att använda Printler
• Läs mer: PrintlerFriday – Promota din fotokonst

Du följer väl mig på Instagram?

Prenumerera gärna på den här fotobloggens inlägg för att vara först att få ta del av kommande blogginlägg. Du hittar ett formulär i sidospalten där du kan skriva in din mailadress.

Titta gärna på mina andra bilder som finns till försäljning hos Printler.

Inlägget Den svenska fjällvärlden dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Sedan urminnes tider, eller åtminstone så länge som jag kan minnas, har jag haft ett födelsemärke på mitt smalben. Det har under hela min uppväxt varit ganska mycket mörkare än övriga födelsemärken. Jag har varken tänkt på det särskilt ofta då det inte har märkts av eller påverkat mig på något sätt – fram till nu.

En kväll för ett par veckor sedan märkte jag att mitt smalben helt plötsligt började klia oerhört mycket, jag tänkte inte mer på det och kliade helt enkelt tillbaka. Kliandet gav inte med sig och vid sänggåendet samma kväll inspekterade jag mitt ben i jakt på vad jag trodde var en fästing eller kanske ett myggbett. Istället hittade jag mitt svarta födelsemärke som inte längre var svart.

Istället för ett liten svart prick med en tydlig skarp kant hade jag nu en mörkbrun lurig, lite större prick med röda kanter och något som liknade ett hål mitt i. Jag blev lite förbryllad men där och då insåg jag att det inte var så mycket mer att göra än att gå och lägga sig. Morgonen därpå hade kliandet tilltagit och när jag kliade tillbaka började märket blöda och fortsatte att göra så under flera timmar. Dags att anlita experterna.

Vårdcentralen nästa

En telefontid till vårdcentralen bokades. Förr i tiden hade vi på min lokala vårdcentral drop-in där man helt enkelt kunde sätta sig och vänta på att få tillträde till en doktor. Så fungerar det inte längre, istället ringer man upp, får en telefontid om dessa inte har hunnit ta slut för dagen, och till sist får man prata med en sjuksköterska eller liknande som sedan bestämmer nästa steg.

Av sjuksköterskan fick jag rådet att kleta på lite receptfri hydrokortisonsalva för att lindra klådan och en läkartid två veckor senare ordnades.

Under dessa två veckor hann födelsemärket ändra utseende ytterligare en gång och helt plötsligt blivit nästan dubbelt så stort, detta gjorde att jag nästan hann bli lite orolig.

När dagen för läkartiden äntligen kom stod jag med mössan hand på utsatt tid 11.40 i väntrummet på Samaritens vårdcentral. 10 minuter senare var jag på väg ut mot parkeringen igen med läkarens ord ekandes i huvudet. “Den där måste vi ta bort – i Karlskrona”.

Första mötet med hudmottagningen

Ett par dagar senare ringde Hudmottagningen upp och bokade in mig tisdagen därefter till hudmottagningen i Karlskrona. Ett par nervösa dagar väntade. När tisdagen äntligen kom och jag satt i väntrummet borta på Blekingesjukhuset i vår grannstad visste jag inte vad jag skulle tro eller vad som skulle hända.

Förra gången jag var i kontakt med vården i samband med ett födelsemärke var processen kort. Då togs den bort direkt på vårdcentralen, skickades på analys och ett par veckor senare hade jag ett brev i brevlådan som glatt meddelade att det inte var någon fara. Den här gången verkade det annorlunda.

En doktor tog emot på sitt rum och klämde och kände på min nedre extremitet en bra stund. Diverse förstoringsglas och lampor plockades fram och användes när han skärskådade mitt stackars smalben. Med pannan i djupa veck tillkallades en kollega som även hon nagelfor mitt lilla födelsemärke som jag vid det här laget började misstänka inte var så ofarligt som jag hoppades.

Läkarna ursäktade sig och lämnade rummet. En kvart senare skickade dom hem mig. Det skulle bli operation.

Jag hann knappt komma hem innan telefonen ringde igen. En operationstid var bokad och jag var varmt välkommen tillbaka till hudmottagningen redan veckan därpå.

Tillbaka till operationssalen – snabba ryck!

Jag har haft turen att slippa utsätta mig för några större operationer. I 20-årsåldern sprack min blindtarm under kaosartade former, ett par år senare bröt jag båtbenet och fick knata runt med armen paketerad i gips i 3 månader men värre än så har det inte varit. Operationer gör mig illa till mods och att den skulle ske under lokalbedövning gjorde mig inte lugnare.

Väl tillbaka i väntrummet möttes jag av en sjuksköterska helt inklädd i plast. Jag frågade om hon klätt upp sig bara för mig och det hade hon. Tillsammans lunkade vi bort till operationssalen där jag möttes av en en liten smal brits, en skiljevägg på hjul och panflöjtsmusik. Den i plast invirade damen rakade med van hand mitt ben och en läkare av något slag anslöt. Utan att gå in på närmare detaljer sprutades bedövningsmedel in i mitt ben, en slamsa kött med tillhörande ful leverfläck plockades bort, och till sist packeterades jag ihop igen.

Jag tog en selfie med slamsan, men den är inte lika fotogenisk som jag, och får därför inte vara med i bloggen. Jag fick berättat för mig att slamsan skulle skickas till en patolog som skulle gå lös på den med mikroskop och skalpell och sedan meddela sina fynd tillbaka till hudmottagningen.

9 stygn i benet

Med ett plåster av större modell och 9 stygn i benet stapplade jag hem igen och bestämde mig för att inte tänka så mycket mer på det. Det löftet lyckades jag hålla i ungefär 10 minuter. Benet dunkade i takt med 90-tals-rocken som min granne envist spelar i sitt garage och under de kommande dagarna hade jag googlat och läst de första 10-sidorna på Google med sökresultat på sökningen “hudcancer”.

En tid för borttagning av stygnen var bokat igen till två veckor senare, då hade förhoppningsvis också provsvaren kommit tillbaka.

Istället för att springa omkring och oroa mig för vad de har tagit bort från mitt ben och vad som kanske finns kvar där bestämde jag mig för att i möjligaste mån försöka leva i nuet och inte oroa mig mer än nödvändigt. Då det inte fanns något jag kunde göra för att påskynda eventuella provsvar gjorde jag mitt bästa för att inte grubbla över det hela.

Tillbaka på hudmottagningen ytterligare en gång

Den 25:e oktober satt jag återigen i väntrummet borta i Karlskrona. Samma läkare som tagit emot mig första gången den där gången för ett par veckor sedan ropade upp mitt namn och vi gick in i hans mottagningsrum. Provsvaren var tillbaka.

Jag har hudcancer. Malignt melanom. Men vi tog den tidigt.

Tumörens tjocklek var under 1 mm och mina lymfkörtlar undersöktes och verkade opåverkade. Malignt melanom har nämligen den dåliga egenskapen att den gärna bildar metastaser, dottertumörer, och dessa sprider sig ofta till lymfkörtlarna. Eftersom min tumör inte hade hunnit växa till sig så mycket gjordes bedömningen att jag inte behöver göra någon portvaktsbiopsi. Däremot behöver jag göra ytterligare en operation av benet, den här gången större.

Ytterligare operation

När du läser det här rullar jag precis in till kirurgerna i Karlskrona för min andra operation, och med det vill jag berömma sjukvården i allmänhet och hudmottagningen i synnerhet.

Från första läkarkontakt till en andra operation hann det bara gå en månad. I alla led har jag blivit tagen på stort allvar och jag har fått all information och stöd som jag kan tänkas behöva. Mycket bra! Ett standardiserat vårdförlopp för hudmelanom infördes 2016 och i mitt fall tycker jag att det här har fungerat utomordentligt bra.

Cancerforskningen går hela tiden framåt. Läs gärna mer hos Cancerfonden och överväg gärna att ge dom ett bidrag.

Tack lilla fru för allt du gör!

Uppdatering

Operationen gick kanon även om jag inte riktigt var med på vad som hände eller vad som gjordes. Jag är hemma igen och pustar ut med ett ben full av stygn och ett par hundar i knät.

Inlägget Hudcancer – Jag har fått en diagnos dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Uppdaterad 24 november, 2017

Magic Lantern – Mer funktioner till din Canon systemkamera utan kostnad

Vad är Magic Lantern

Magic Lantern är en programvara som körs från din kameras minneskort. Du behöver inte installera något särskilt program i din kamera – allting körs direkt från ett minneskort. Om du byter minneskort i kameran och sätter in ett vanligt minneskort där programvaran inte är installerad fungerar din kamera precis som vanligt igen. Så vad är egentligen Magic Lantern?

Så länge du har ett minneskort med Magic Lantern installerat på läser din kamera in programvaran innan kamerans egen mjukvara laddas och du får helt plötsligt tillgång till funktioner och finesser som kameratillverkaren inte alls tänkt att du ska kunna använda eller påverka. Allt detta sker genom egen utvecklad kod vilket gör att det hela verkar vara mer eller mindre lagligt då ingen Canon-kod används.

Magic Lantern fungerar bara till Canon-kameror men det är inte riktigt alla kameramodeller som stöds. Längs ner i inlägget hittar du en lista på kompatibla kameramodeller och vilka kameramodeller som det arbetas på. Magic Lantern består av öppen källkod och är du programmeringskunnig kan du hjälpa till med utvecklingen tillsammans med andra fotointresserade programmerare.

Magic Lantern är Open Source

Open Source eller Öppen Källkod är ett sätt att distribuera program och kod. En av tankarna bakom konceptet är att en mjukvara blir bättre ju fler som arbetar med den. Därför låter man källkoden bakom mjukvaran vara öppen så att alla som vill ska kunna bidra till att förbättra den.

Exempel på öppen programvara

Även om du kanske inte riktigt vet om det kommer du dagligen i kontakt med open source-produkter. Ett par av de mest kända är dessa:

• WordPress – 29% av alla webbsidor drivs av WordPress
• Apache – Världens mest använda webbserver
• Linux – Operativsystem
• TCP/IP – Nätverksprotokollet som driver hela Internet

Varför skapades Magic Lantern

De första versionerna av Magic Lantern utvecklades av fristående filmmakare och skräddarsyddes för video- och filmproduktion med i första hand kameran Canon EOS 5D Mark II. Den stora spridningen kom när programvaran portades till kameror med APS-C-sensorer, som Canonmodellerna 550D, 60D och 600D.

Användarna av ovanstående kameror började hjälpa till med utvecklingsarbetet och Magic Lantern spreds till en bredare publik och fler och fler började använda sig av Magic Lantern både privat och professionellt.

Vad kostar det?

Noll och ingenting. Det är helt gratis.

Hur installerar man programvaran?

Innan du börjar installera Magic Lantern på din kamera måste du se till att din kamera har rätt firmware-version inlagd. Jag kommer använda mig av kameran Canon EOS 6D i den här artikeln och den firmware-version som jag behöver se till att min kamera har är 1.1.6. Kontrollera noga vilken version du behöver ha i din kamera och uppdatera om du måste innan du går vidare!

Du behöver en kortläsare som stöder det minneskort du har i din kamera och en dator. I mitt fall använder jag en USB-ansluten kombinerad kortläsare som jag ansluter till en helt vanlig USB-port på min dator. Det går även att använda sig av en laptop med inbyggd minneskortsläsare.

Det går inte att installera direkt via kameran. Du kan inte installera Magic Lantern om du direktansluter din kamera med en USB-sladd till din dator. Då kommer du nämligen inte åt de mappar där du behöver installera filerna, du måste använda dig av en kortläsare.

När du väl har anslutit ditt minneskort och du ser det i din dators utforskare har du kommit en lång bit på vägen. Börja med att ladda ner rätt filer till den kameramodell du tänker installera Magic Lantern på.

I mitt fall använder jag en Canon EOS 6D och filen som jag ska ladda ner heter i skrivande stund magiclantern-Nightly.2017Oct31.6D116.zip. Filerna till de olika kameramodellerna uppdateras ofta så datumet kommer med största säkerhet inte vara samma i den filen du väl laddar ner.

Ladda ner och packa upp arkivet

När filen är nedladdad behöver jag packa upp den. I mitt fall använder jag mig av Winrar som stöder upp- och nerpackning av zip-filer. Det gör även programmet 7zip (som förövrigt också är open source). Användare av någorlunda versioner av Windows och Macintosh kan packa upp zip-arkiv helt utan tredjepartsprogram.

Välj hur du vill packa upp filen och kom ihåg var på hårddisken du sparar de uppackade filerna. I mitt fall ligger filen på mitt skrivbord.

Kopiera filerna till minneskortet

Kopiera över de uppackade filerna till roten / bottennivån på ditt minneskort. I mitt fall hade jag en gammal version installerad på minneskortet redan vilket du inte kommer ha om det är första gången du installerar programvaran.

Så här ser min mappstruktur med den äldre versionen redan installerad på minneskortet.

Vid kopieringen ställs jag inför varlet att ersätta filerna i målet, hoppa över filerna eller bestämma för varje enskild fil. Eftersom jag vill uppdatera Magic Lantern ser jag till att ersätta filerna i målet. När detta är gjort ser min mappstruktur ut som följer:

Mappstrukturen ser ut som innan, det som avslöjar att något har hänt är att filnamnens datum har ändrats.

Firmwareuppdatering

När jag har kommit så här långt behöver jag starta funktionen för firmwareuppdatering inne i min kameras menyer. Jag följer instruktionerna på skärmen och när jag ser instruktionen att jag ska starta om kameran vet jag att jag är färdig.

Nästa gång jag startar min kamera kommer den senaste versionen av Magic Lantern starta upp och jag är redo att börja fotografera.

Se till att installera Magic Lantern på varje minneskort som du använder i din fotografering.

Jag bär alltid med mig två tomma minneskort på 32GB där jag installerat Magic Lantern och ett vanligt 64GB minneskort där jag inte har Magic Lantern installerat. Hittills har jag inte drabbats av några fel eller hamnat i situationer där jag inte kunnat använda mig av Magic Lantern-minneskorten men jag gillar att alltid ha både hängslen och livrem tillgängliga om något strular eller går sönder.

Uppdatera Magic Lantern

När du uppdaterar till en nyare version av Magic Lantern går du tillväga på precis samma sätt som vid en nyinstallation, men du behöver inte köra firmwareuppdateringen varje gång du uppdaterar.

Vad firmwareuppdateringen gör är att se till att ditt minneskort går att boota ifrån, när du utfört det steget en gång så behöver du inte göra om det.

För att uppdatera Magic Lantern laddar du ner den nyare versionen, packar upp och kopierar över till ditt minneskort. Vid kopieringen väljer du att skriva över de befintliga filerna. Svårare än så är det inte att hålla Magic Lantern uppdaterat.

En nackdel med programvara som körs från minneskort är om du som jag använder flera minneskort. Då måste man nämligen se till att Magic Lantern uppdateras på varje enskilt kort om man vill undvika att ha flera olika versioner av programvaran installerad på olika minneskort. Buggar fixas hela tiden och jag eftersträvar att hela tiden ha den senaste versionen tillgänglig.

Funktioner för landskapsfoto

Jag är i första hand en landskapsfotograf och därför är de funktioner som påverkar vanligt fotograferande de som jag har mest nytta av. De funktioner som jag använder mig av mest är dessa:

• Advanced Bracket – upp till 12 exponeringar
• Dual ISO – Ta en bild med dubbla ISO-värden
• Auto ETTR – Automatisk exponering för högdagrar
• Intervallometer med bulb ramping – Inbyggt intervallometer för timelapse
• Focus stacking – Automatisk focus stacking

Advanced Bracket

Du kan i Advanced Bracket-menyn ställa in antal exponeringar från automatiskt till hela 12 stycken vilket är fler än du rimligtvis någonsin kan tänkas behöva. Du kan ställa in antalet stopp mellan varje exponering och du kan också aktivera ISO-shifting vilket också blandar in ISO-värdet som en variabel vid själva gafflingen.

Advanced Bracket är ett välkommet tillskott om du använder en Canon-kamera som bara tillåter 3 exponeringar i originalutförande.

Dual ISO

Med hjälp av Dual ISO kan du öka det dynamiska omfånget som din kamera kan fånga utan att blanda in flera olika exponeringar. Enkelt förklarat går tekniken ut på att hela bilden delas upp i rader i enlighet med din kameras upplösning. Vid en upplösning på exempelvis 5000 x 3000 pixlar fotograferas 1500 av pixlarna med ett lågt ISO-värde och resterande 1500 pixlar med ett högt ISO-värde. Innan vidare behandling är bilden därför extremt randig och du behöver gå igenom ytterligare ett steg innan du kan påbörja din vanliga bildbehandling.

Fördelen med det här är att du kan fotografera motiv som rör sig utan att riskera ghosting – som du lätt råkar ut för vid fotografering med många exponeringar.

Nackdelen är att ju större skillnad det är mellan det låga ISO-talet och det höga desto mer syns det i form av banding i den färdiga bilden. Tekniken kräver också ett extra steg i efterbehandlingen för att exponeringarna ska gå att arbeta vidare med i exempelvis Lightroom eller Photoshop. Exempel på bilder tagna med Dual ISO.

Jag använder mig av programmet cr2hdr för att göra om mina Dual-ISO-filer från en randig och oanvändbar .cr2-fil till en ihopslagen .dng-fil istället. Du hittar programmet här.

Auto ETTR

Att exponera för högdagrarna är ett tips man ofta hör när man pratar med andra fotografer och anledningarna till det här är många. Ibland säger man att man exponerar till höger. ETTR = Expose To The Right

Tekniken har fått sitt namn efter hur histogrammet ser ut när man exponerar för högdagrarna. Tanken är att du genom att exponera korrekt för de ljusare delarna av bilden låter skuggorna få så mycket detaljer som möjligt redan vid fototillfället. Därför minskar mängden digitalt brus i bildbehandlingen och du får en “renare” bild i slutändan.

Misslyckas du dock vid fototillfället och råkar exponera för långt till höger drabbas du obönhörligen av utfrätta högdagrar och i värsta fall oanvändbara bilder. Auto ETTR hjälper dig med exponeringen och du kan koncentrera dig på komposition och allt annat som behövs för att fotografera en både tekniskt bra och visuellt tilltalande bild.

Läs mer: Exposing to the Right Explained – photographylife.com

Intervallometer

Timelapsefilmer kräver ofta någon sorts intervallometer. Antingen en inbyggd sådan i kameran eller med hjälp av hårdvara som ansluts till din kamera på något sätt. Det finns många olika tekniska hjälpmedel för att ta ett bestämt antal bilder med ett visst avstånd i tid mellan varje. Med hjälp av den inbyggda intervallometerfunktionen i Magic Lantern kan du lämna över fotograferandet till kameran helt och hållet.

Focus Stacking

Focus stacking – att ta flera bilder med olika fokusplan och lägga samman till en färdig skarp bild – används av både landskapsfotografer och makrofotografer. Tekniken används för att få jämn skärpa över hela bilden. Från fotografens tåspetsar ända bort till långt bort i horisonten. För makrofotografer är det här ett vanligt sätt att arbeta då fokusplanet vid makrofoto med stor bländare kan vara ett par millimeter.

Genom att använda en liten bländare ökar skärpedjupet men det finns tillfällen då man istället vill fotografera med stor bländare och då är ofta flera bilder med fokus på olika delar i bilden ett bra sätt att få jämn skärpa över hela bilden.

Tack vare Magic Lantern och din kameras autofokusfunktion kan du låta kameran ta de olika exponeringarna automatiskt. Det enda du behöver göra är att blanda samman de olika exponeringarna i Photoshop eller liknande programvara för att få fram en färdig bild. Läs mer på länken här nedan:

Läs mer: Focus stacking direkt i kameran

Magic Lantern för filminspelning

• HDR Video – Filma i HDR
• Filma i RAW – 14 bit RAW-video
• Focus Peaking – Underlättar manuell fokusering

HDR Video

Jag är ett stort fan av HDR och du kan med Magic Lanterns hjälp även filma i HDR. Innan du börjar experimentera själv med HDR-video vill jag flagga för att HDR-video inte passar för snabba motiv eller scener med mycket rörelse. Anledningen till detta är tekniska begränsningar. För att öka på det dynamiska omfånget vid videoinspelning används dubbla ISO-värden.

Till skillnad från Dual-ISO-funktionen som används vid stillbilder filmas varje bildruta två gånger. En gång med ett lågt ISO-tal och en gång med ett högt ISO-tal. Saker i scenen eller motivet som flyttats mellan dessa två bildrutor kommer visas onaturligt på själva videon.

Vid videoinspelning av motiv som inte rör sig fungerar tekniken fantastiskt bra – exempelvis vid filmning av interiörer eller arkitektur, tekniken lämpar sig mindre bra till filmning av actionsekvenser typ biljaker eller liknande. Exempel på HDR-video med Magic Lantern.

Läs mer: HDR Guide på Svenska

14 bit RAW-video

Det går även att filma raw-video direkt från kamerans sensor. Det här är en funktion som jag inte använder själv men det är något som många amatör- och proffsfilmare har stor nytta och glädje av. På Magic Lanterns hemsida hittar du mer information om tekniken. Läs mer på forumdelen för Raw video här.

Focus Peaking

De flesta som filmar med digitala systemkameror använder sig av manuell fokusering för maximal kontroll över vilka delar i bildrutan som ska vara i fokus. Med objektiv som i första hand är anpassade för stillbildsfotografering kan utväxlingen på fokusringen vara ganska hög vilket gör det svårt att sätta fokus exakt där man vill ha den på ett snabbt sätt. På ett objektiv avsett för filminspelning flyttas ofta inte fokusplanet lika dramatiskt när du vrider på själva fokusringen.

Med hjälp av focus peaking ser du direkt i Live View fönstret var fokus ligger. Området som ligger i fokus markeras med hjälp av färgade pixlar och du kan snabbt justera fokus och träffa rätt direkt. Det här fungerar även på stillbildsfotografering men nyttan där är inte lika påtaglig.

Ytterligare funktioner i Magic Lantern

Magic Lantern innehåller många fler funktioner än de jag listade i den här artikeln. Du hittar alltid den senaste informationen på Magic Lanterns officiella hemsida: magiclantern.fm

De funktioner jag skriver om här är de som jag har störst nytta och glädje av och de som jag tror att du kommer använda mest.

En liten varning

Att använda Magic Lantern innebär inte bara fördelar, det finns även en del varningar som man inte bör ignorera.

• Garanti?
• Kanske inte lagligt
• Nightly builds
• Drar mer batteri
• Ta inte ut kortet för snabbt!

Det kan vara svårt att åberopa någon sorts garanti om du skickar in din Canonkamera på service tillsammans med ett minneskort där Magic Lantern är installerat. Jag har inte hittat någon information om någon som har råkat ut för det här men man bör ha det här med sig i bakhuvudet i kontakter med Canon eller deras servicepartner.

Är Magic Lantern lagligt? Förmodligen. Det finns lagar och regler som skyddar innehavare av proprietär kod och programvara. Utvecklarna bakom Magic Lantern använder sig av något som kallas Reverse Engineering. Jag är ingen advokat och är inte särskilt påläst om alla lagar och regler som styr mjukvara. Magic Lantern själva menar att programvaran är laglig och jag är beredd att tro på dom.

Koden ändras ofta och kan mycket väl innehålla buggar. Koden körs genom en simulator innan den släpps för nedladdning. Det du laddar ner och installerar är Pre-alfa-versioner eller så kallade Nightly Builds. Risken för buggar är stor.

Enligt utvecklarna av Magic Lantern drar programvaran ett par procent batteri mer jämfört med kamerans originalutförande. Det här är enligt mig ett litet pris att betala för den utökade funktionaliteten.

Vissa kameramodeller kan låsas helt utan någon annan lösning än att ta ut och sätte tillbaka batteriet om du drar ut minnekortet ur kameran för snabbt. För att vara så säker som möjligt bör du vänta ett par sekunder, eller tills ljusdioden som indikerar skrivning eller läsning av kortet, innan du tar ut kortet ur kameran.

Kameror som stöds

Av Canons kameror är det följande modeller som stöds. Jag använder Magic Lantern nästan dagligen med en Canon EOS 6D och en Canon EOS 700D utan att uppleva några som helst problem.

• 5D Mark 2
• 5D Mark 3
• 6D
• 7D
• 50D
• 60D
• 500D
• 550D
• 600D
• 650D
• 700D
• 1100D
• EOS M

Kameror som nästan stöds

Arbete pågår för att Magic Lantern ska fungera på följande modeller också.

• 70D
• 100D
• 1200D
• 450D

Alternativ till Magic Lantern för Nikon, Sony eller liknande

Jag har under hela min karriär använt mig av Canons kameror. Därför har jag lite dålig koll på konkurrenternas kameror och modeller. Vet du mer om det finns någon liknande programvara för Nikon, Fujitsu eller liknande? Lämna gärna en kommentar!

Avinstallera Magic Lantern

Magic Lantern är inte för alla. Trots alla funktioner som ingår i programmet finns det alltid en risk att du inte kommer tycka om det, eller ens ha användning för det. Som tur är går det väldigt snabbt och smidigt att avinstallera programmet. Det enda du behöver göra är att formatera minneskortet medan det sitter kvar i kameran.

När du väljer att formatera minneskortet får du frågan om du vill behålla Magic Lantern eller inte. Som standard är valet att behålla Magic Lantern förvalt, för att avinstallera programmet behöver du bara ändra valet så att Magic Lantern också försvinner när du formaterar minneskortet.

Läs mer om Magic Lantern

• Magic Lanterns officiella forum
• Magic Lantern Wiki

Magic Lantern på sociala medier

• Magic Lantern på twitter
• Magic Lantern på Facebook

Skriv gärna i kommentarsfältet om du redan nu använder Magic Lantern eller om du funderar på att installera det. Vilken funktion är det som du har mest användning för?

Inlägget Magic Lantern – Utöka funktionerna i din kamera utan kostnad dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Överallt i Karlshamn stöter man på truckar i varierande storlekar. Allt från små ledstaplare inne på Citygross till gigantiska motvikstruckar som lyfter allt från ryska gasrör nere i hamnen till helt vanligt pallgods på någon av alla industrier som man hittar runt om i vår lilla stad.

Motviktstrucken som får agera huvidmotiv i det här inlägget har jag åkt förbi många gånger utan att ha en tanke på att fotografera den. Men för ett par månader sedan befann jag mig i Väggahamnen tillsammans med min kamera och ovan nämnda truck.

Läs mer: Väggahamnen – Mer än bara en toalett

Jag fick syn på den precis när jag skulle åka därifrån efter att ha vandrat omkring i området där för övrigt det vackra fartyget Edit låg för kaj och väntade på nästa sjötur.

Genom bilens sidoruta tog jag den här bilden av en synnerligen välanvänd truck. Fordon av det här slaget är byggda för att användas och det gör slitaget vackert i mina ögon. Truck nummer två i inlägget är även det i ett skick av klädsamt slitage.

Truck nummer två snubblade jag över nere i Trensum ungefär vid samma tidpunkt som jag fotograferade den första trucken. Jag hade inte för avsikt att köra dit och jag hade absolut ingen tanke på att vid den lilla bryggan skulle stå en truck mer eller mindre permanent parkerad. Men det gjorde det och jag hade min kamera med mig.

Ibland uppenbarar sig motiven mitt framför näsan på en och då gäller det att vara beredd. Gamla slitna truckar kan även dom bjuda på visuell njutning och jag blir lite varm inombords när jag ser maskiner och utrustning som verkligen används. Funktion går ofta före form och här syns det verkligen att de här truckarna används till exakt det de är tänkta för.

Bildinformation

Truck nummer ett är fotograferad med 1 exponering. Det jämna ljuset och det faktum att jag satt i förarsätet med kameran i händerna fick mig att göra bedömningen att några extra exponeringar snarare skulle stjälpa istället för att hjälpa i bildbehandlingsskedet.

Truck nummer två fotograferade jag med hjälp av stativ i ett vackert motljus. Här använde jag mig av 2 exponeringar för att kunna rädda tillbaka lite av den ljusa utfrätta himlen.

Läs mer: Fotografera och bildbehandla med flera exponeringar – HDR Guide

Inlägget Truckar i Karlshamn dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Motiv finns överallt omkring oss. Jag har genom åren insett att jag förmodligen missar ganska många motiv och då särskilt i vardagen. Ju fler bilder jag tar, och ju bättre fotograf jag hoppas att jag blir desto lättare blir det att hitta bilder och motiv.

Tyvärr räcker det inte att bara hitta ett motiv, man måste förvalta det också. Jag har en kameraväska där min kamera alltid ligger fulladdad och försedd med ett tomt, fräsch minneskort och den här väskan bär jag med mig allt som oftast men långt ifrån alltid.

Läs mer: I kameraväskan hos en landskapsfotograf

Om jag bara ska gå ut en sväng med hundarna, eller gå ut och hämta in posten från brevlådan borta vid tomtgränsen tar jag av förståeliga själv sällan med mig min kameraväska. Men om jag däremot ska ta ett varv inne i vackra Karlshamn eller om jag får för mig att gå en promenad längs med Mörrumsån får både kamera och väska följa med.

Kameran i allas fickor

Vad de flesta använder oss utav idag är en mobiltelefon. De allra flesta av dessa mobiltelefoner är såkallade smartphones och dessa är väldigt ofta utrustade med ganska kompetenta kameror.

Själv använder jag en Moto G5 Plus och den hittar man oftast i min vänstra byxficka. Med hjälp av min smartphone övar jag mig ofta att hitta nya vinklar och motiv. Min tanke med det här att jag för varje nytt försök att hitta en ny bild tränar mitt bildseende en smula. Ju mer jag tränar upp mitt bildseende desto lättare blir det för mig att hitta ytterligare nya motiv och så här fortsätter det sen.

Upprepning och djupinlärning

I likhet med när man lär sig köra bil hoppas jag att det här beteendet kommer leda till någon form av djupinlärning. Jag vill inte bara kunna hitta motiv i min vardag när jag försöker, jag vill att det här ska sitta i min ryggmärg.

Bilden i inlägget är en bild tagen med ovan nämnda smartphone. Den lossnande färgflagan hittar man på någon slags byggskiva på min tomt och jag gillar verkligen den här bilden. Den betyder ingenting och har inte heller någon särskild mening. Motivet råkade bara vara där jag befann mig och med mig hade jag något att fånga det med.

Faktum är att jag gillade motivet så pass mycket att jag laddade upp det på mitt galleri hos Printler där det kommer ligga under en ganska begränsad. Passa på att besöka både mitt och andras galleri nu innan jul om du är på jakt efter verkligt unika fotojulklappar.

• Läs mer: 3 anledningar att använda Printler
• Läs mer: Printler lanseras internationellt – var med från början

Hur gör du för att hitta motiv att avbilda? Kommer det sig av sig själv eller måste du klura och noga planera dina fotografiska utflyktar?

Inlägget Vardagsmotiv och djupinlärning dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Video och videoproduktion är inte något som jag sysslar med varje dag. Jag är ett stort fan av film av alla de slag och jag tycker att det är ett otroligt bra sätt att berätta en historia eller bara förmedla en känsla. Fenomenet vlogg är något som verkligen har slagit igenom på senare år och det finns idag åtskilliga männiksor som helt livnär sig på att i videoform dela med sig av sin vardag.

Jag använder i första hand min kamera för stillbildsfotografering men då och då slår jag över lägesväljaren från foto till video. Idag var en sådan dag, det är första advent, regnet smattrar mot vindrutan och jag börjar få slut på opublicerade bilder att arbeta med i Photoshop.

I vanliga fall hade jag vid det här läget laddat kameran, tagit mig ut i naturen och fyllt minneskortet men sviterna av min operation för ett par veckor sedan tvingar mig än så länge att hålla mig på någorlunda stadig mark. Snart har jag läkt ihop såpass väl att jag återigen vågar mig in i skog och mark men fram tills dess håller jag mig inomhus.

Läs mer: Hudcancer – Jag har fått en diagnos

Jultraditioner

Jag är varken speciellt kristen eller traditionsbunden men en sak återkommer jag till år efter år. Zoégas Julkaffe. Årets kaffeblandning är väldigt välsmakande, nästan i klass med förra årets. Smakerna för året är smörkola och fikon och hur lustigt det här är än låter så gifter sig smakerna fantastiskt bra i munnen.

Mängden kaffe som konsumeras i mitt hushåll är stor. Anledningen till det här kan ha att göra med mina finska gener. Precis som tidigare år är det finnarna som dricker mest kaffe per person och år. 9,9 kg närmare bestämt. Med finska föräldrar fick jag tidigt uppleva kaffets storhet och vid det här laget har jag hunnit med att smaka av en stor del av alla kaffesorter- och smaker på marknaden.

Filmen i det här inlägget ligger strax över minuten i längd vilket jag tycker är alldeles lagom för sociala medier. Jag har försökt använda någorlunda korta klipp och en passande musik för ändamålet.

Musiken är licensierad under Attribution 4.0 International (CC BY 4.0) och heter Go Tell It On The Molehill av Doctor Turtle.

Inlägget Första advent och julkaffe dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Geminiderna är namnet på en meteorsvärm som återkommer till jorden varje år. De första meteorerna dyker upp redan omkring den 7:e december och sedan håller de sig kvar ända fram till den 17:e december. Första gången som Geminiderna uppmärksammades var redan för 150 år sedan.

Meteorskuren härstammar med största sannolikhet från asteroriden 3200 Phaeton. I år är chansen väldigt stor att du med egna ögon får se ett stort antal meteorer, eller stjärnfall om man så vill, pryda natthimlen till skillnad från förra året då Geminiderna oturligt nog inträffade samtidigt som en så kallad supermåne.

Om du vill se själva asteroiden med egna ögon behöver du ett teleskop, men om du äger en digital systemkamera kan du fånga meteorerna på bild utan att behöva köpa dyr extrautrustning. Ett stativ eller något annat stadigt sätt att förankra din kamera är allt du behöver.

Läs mer: Astrofoto med systemkamera

Årets supermåne

Vad är en supermåne egentligen? Varje år inträffar 12-13 fullmånar. En eller ett par av dessa kan vara så kallade supermånar. Skillnaden mot en vanlig fullmåne är inte jättestor, ungefär 2%, men beroende på var man befinner sig och vilka hus, byggnader eller andra naturliga saker som träd eller berg som man har i förgrunden ju större upplever man månen. Precis som supermånar finns det i andra änden av spektrat mikromånar.

Hur ser man meteorerna?

Att det inte är en supermåne just när meteorsvärmen drar in över vår planet är bara bra, vi vill nämligen ha en så mörk himmel som möjligt för att klart och tydligt kunna se meteorerna. Förra året inföll en supermåne samtidigt som peaken på meterosvärmen kunde ses som bäst vilket gjorde det svårt att se och fotografera stjärnfallen. I år blir det lättare.

Hitta en mörk plats, åk ut i god tid och sikta in dig på natten mellan den 13-14 december för störst chans att se så många meteorer som möjligt. Geminiderna har fått sitt namn från att meteorerna ser ut att stråla ut från stjärnbilden Tvillingarna, men det räcker med att du vänder blicken mot skyn och tittar mot de mörkaste partierna för att se spektakulära stjärnstreck.

Kommer du ge dig ut i mörkret för att försöka fotografera geminiderna?

Mer information

• Geminiderna – Wikipedia
• Asteroiden 3200 Phaeton – Wikipedia
• Astronomiska fenomen att se fram emot 2017 – SVD.se
• Supermånde – Populärastrologi

Glöm inte att tipsa dina vänner om årets klarast lysande meteorsvärm – du har fortfarande gott om tid att förbereda dig på!

Inlägget Geminiderna 2017 – Årets största meteorsvärm dök först upp på Ludwig Sörmlind.

Jag är en människa som läser mer än vad jag skriver. Jag följer och läser bloggar i alla möjliga olika genrer och gemensamt för många av dom den senaste tiden tycks vara någon form av kollektiv skrivkramp. Fenomenet är inte något nytt, alla som någon gång har försökt skriva någonting har säkert känt av det. Det finns många anledningar till att den kommer men ganska få lösningar på att komma ur den.

Den bästa lösningen är nog att försöka skriva sig ur den. I mitt fall har jag inte drabbats av någon skrivkramp per se, istället är det någon slags kreativ torka som jag lider av.

Jag tror att de flesta människor har någon slags inbyggd kreativitet. Jag har massor! Ur den där kreativiteten plockar man lite utav varje dag i det mesta man tar sig för och den fylls på lite som en naturlig brunn. Plockar man mer än vad den hinner fylla på drabbas man av kreativitetstorka och man får vackert vänta tills brunnen fyllts på lite igen.

En märklig höst

För min egen del upptäckte jag till min stora förvåning att det helt plötsligt hunnit bli 16:e december. Efter att ha tittat in i bildarkivet insåg jag att förra gången jag lyfte kameran, om man bortser från första advents-filmen, var i mitten på september. När jag tittar på dom bilderna känner jag igen mig och jag kan komma ihåg precis hur skogen luktade och hur jag kände mig när jag tog bilderna och det känns som att det var en evighet sedan.

Min höst har varit intensiv på många sätt. Mitt “vanliga” arbete som inte har särskilt mycket med den här fotobloggen att göra har tagit lite mer kraft och energi än vad jag har tänkt mig. Att under hösten också akut tvingats upp på operationsbordet två gånger har förmodligen också tagit ut sin rätt.

Att bromsa sig upp ur en uppförsbacke

Det lättaste sättet att ta sig ur vilken slags svacka som helst är helt enkelt att bara börja. Därför fann jag mig själv stående i vardagsrummet med kameran i handen letandes efter ett vanligt motiv i vardagen. Jag hittade en adventsstake i fönstret och utan att tänka för mycket på hur den ser ut och varför jag egentligen borde välja något annat att fotografera ställde jag upp stativet och knäppte av en bildserie om 3 exponeringar.

Ljusskällorna i adventsstaken är någon slags LED-variant av en glödlampa och för att kunna få med de små lysdioderna i själva glödlampan fick jag använda mig av två olika exponeringar där en stod för en korrekt exponering av den borsta mässingsytan och den andra för själva lampans innehåll. Med hjälp av Photoshop pusslades dessa ihop till bilden som hela det här blogginlägget kretsar kring.

Missa inte Gnarbox decembertävling

Är du som jag också nyfiken på hur det egentligen är att flyga omkring och fotografera med en drönare? Missa då inte GNARBOX stora decembertävling som du kan gå med i helt utan kostnad, en av vinsterna är bland annat en DJI Spark! Klicka på länken för mer information om tävlingen.

GNARBOX Monthly Travelpack

God jul om vi inte hörs igen innan dess!

Inlägget Skrivkramp och kreativitetstorka dök först upp på Ludwig Sörmlind.